Sitter och funderar över hur man ska överleva en ny natt utan sömn som beror på en sjuk 8 månaders Sixten... Tur att man har några filmkanaler så man kan leta upp en lagom go action när man ändå måste sitta och gunga i soffan stora delen av natten. Så har det varit de senaste nätterna nu och i går natt satt jag och beklagade mig för den stora svarta hunden Viggo när det slog mig att jag ska nog vara ganska så tacksam ändå. Varför det? Jo, att man genomlidigt något liknande när man gjorde lumpen, fast när man gjorde lumpen gick man både sömnlös och hungrig. Nu får man åtminstonde mat så man bara kan vara trött... Å andra sidan turas frugan och jag om att ta hand om honom ett par timmar i taget, lite som att sitta eldvakt i behagligt varmt militärtält, fast nu sitter man faktiskt i ett ombonat hus... Ja, inte så illa faktiskt. Lite lyx med andra ord...
Läste i dagens Östran, på ledarsidan, där deras hund har försökt spåra något om mig igen. Denna gången kommenterades mitt inlägg om hundpluttarna. Har väl inget särskilt att säga om det, mer än att det är kul att se att någon faktiskt läser mina inlägg på bloggen. Ett tag trodde jag inte det fanns en enda själ som var intresserad av min blogg. Nu fick jag ju lite svar på tal och jag får väl känna mig hedrad att det faktiskt är en stor lokal morgontidning som följer min blogg. Har jag tur finns det väl åtminstonde någon till där ute i syberrymden som läser vad jag skriver... Och hundlortarna har jag förståelse för att de ligger där de ligger när man ser stora omockade hästhögar som ligger på flera ställen mitt på cykelvägen. I det perspektivet känns det något meningslöst att plocka upp efter sin lilla hund... Men, lite jävla ordning och reda måste man väl kunna få gnälla sig till, eller?
Nä, nu ska jag förbereda några flaskor välling till nattvaket. Go natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar