Inflation i kommunala medlemskap

Efter en arbetsdag på 10 timmar är det faktiskt ganska skönt att sätta sig ned och andas ut och skriva av sig på sin blogg. Jag trodde aldrig att jag skulle vänja mig så här snabbt vid att blogga, men än händer mirakel... Jag hade kommunstyrelsemöte idag. Inte speciellt mycket att orda om, mer än ett ärende om att den politiska majoriteten vill att Kalmar kommun blir medlemmar i den Europeiska koalitionen av städer mot rasism och främlingsfientlighet. Ja, det verkar ju ganska vettigt kan man ju tycka av första anblicken. Det står i handlingarna att det kommer att kosta 5 000 kronor och det är ju en piss i Nilen för en kommun av Kalmars storlek. Men, sedan kommer en skrivelse som säger, citat "I dagsläget är det svårt att överblicka vilka resurser, såväl personella som ekonomiska ett medlemskap innebär.../... Arbetsinsatserna omfattar dels att vidareutveckla och implementera vissa områden av tiopunktsplanen på hemmaplan.../... dels att åta sig värdskapet för framtida expertmöten eller konferenser för koalitionen." Efter en sådan här skrivning vet man att det kommer att kosta betydligt mer än de 5 000 kronor som Johan Persson (kommunstyrelsens ordförande) och Birgitta Elfström (båda sossar) försöker undgå att redovisa. Dessutom tycker jag det verkar gå lite inflation i att kommunen ska bli medlemmar i allehanda föreningar och organisationer och varje gång kostar det en summa pengar. Många bäckar små... speciellt när kommunens ekonomi är så ansträngd som den är... Jag är helt övertygad om att kommunen och vi politiker och medborgare kan arbeta mot rasismen på Kalmars gator och torg på ett bra och strategiskt sätt utan att behöva bli medlem i någon särskild organisation. Kampen mot rasismen får aldrig dö ut, precis som kampen för demokratin alltid måste hållas levande. Ett medlemskap kommer inte att få bort rasismen eller göra att kommunen kan göra mer än vad kommunen skulle kunna göra utan medlemskap. Det är bättre att lägga de pengarna direkt på konkreta insatser som kan ge verklig effekt och verkligt resultat. I många fall handlar det om att göra kommunala satsningar på en bättre fungerande välfärd och en bättre samhällsbyggnadsutveckling som ökar tryggheten, den sociala närvaron och ger utrymme för lek och rekreation. Arbetet mot rasismen kan inte vara upphängt kring ett sådant här medlemskap utan måste kunna fungera och intensifieras ändå. Jag tror vi klarar det utan medlemskap i denna organisation och därför reserverade jag mig till förmån för ett avslag. Det som är oroväckande är när Birgitta Elfström (s), kommunalråd, under debatten säger att den borgerliga alliansen målar upp en bild av att rasismen inte är ett problem och att vi inte tar problemet på allvar. I samma anförande säger hon att regeringens politik leder till utanförskap, vilket leder till rädlsa och främlingsfientlighet. Egentligen säger hon i förenklade ordalag att regeringens politik leder till ökad rasism. Detta är en retorik som inte bara är helt felaktig utan även fullkomligt oseriös och långt under bältet. Snacka om sandlåda... Jag, som moderat, kan bara säga att vårt parti hade ungdomar (muffare) som deltog i manifestationen mot kristallnatten och hamnade i Kalmars egna kristallnatt när nynazister stormade in i fackeltåget och började sparka och slå medborgare som ville manifestera mot och minnas den onda kristallnatten som var startskottet på förföljelsen av judar under andra världskriget. Detta har naturligtvis återigen aktualiserat debatten och kampen mot rasismen, men medlemskapet som ärendet handlade om kommer inte att lösa problemen. Kampen kan gå vidare ändå. Inte nog med att man som allianspolitiker ska oroa sig för rasistiska och vårldsamma mörka totalitära krafter som tar varje tillfälle i akt att förstöra det demokratiska samhället utan man måste nu också oroa sig för oseriösa politiker som vill beskylla meningsmotståndare för att gå i rasisternas ledband. Detta är naturligtvis bara att beklaga och hoppas på retorisk bättring...