Jag är glad att Barn- och ungdomsförvaltningen i Kalmar kommun nu tar tag i problemet med att försöka finna lösningar för de familjer som har barn med växelvis boende i annan kommun. Det finns dock ett problem vi står inför med den socialdemokratiska majoritetens förslag till lösningar med att upprätta kostnadsavtal med andra kommuner. Om någon kommun säger nej till sådant avtal löser man bara problemet för de barn som bor i kommuner med avtal om växelvis boende med Kalmar kommun. Det betyder i princip att socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet accepterar att det blir ett A och ett B-lag. Ett A-lag där avtal mellan kommunerna finns och där barnen får rätt till båda sina föräldrar och ett B-lag där det inte finns något avtal och där dessa barn därmed inte får samma rätt till båda sina föräldrar. Detta är ett problem jag inte riktigt är tillfreds med och det vore väl märkligt om Kalmar kommun inte skulle kunna hitta en bra lösning med ett äkta barnperspektiv i centrum...
Rättsläget i dessa fall är något oklart när det gäller kommunernas ansvar för barn med växelvis boende, speciellt i värnandet av den så viktiga arbetslinjen. Lagstiftningen säger att folkbokföringskommunen har kostnadsansvaret för barnen, OM inte särskilda skäl föreligger och enligt SKL är ett sådant skäl just delad vårdnad med växelvis boende, speciellt med långa avstånd. Att ta ut en avgift i två olika kommuner för samma barn vid växelvis boende säger inte lagen något specifikt om, bara att man inte får överstiga maxtaxan i den kommun där barnet är folkbokfört. att ta ut ytterligare ersättning i annan kommun finns alltså inte särskilt tydligt behandlat i nu gällande lagstiftning som reviderades under 2009. Man kan förstå att rättsläget blir ganska osäkert då något sådant fall ännu inte är rättsligt prövat utifrån den nyreviderade lagen.
Hur ska man då egentligen se på denna problematik? SKL visste inte heller riktigt på grund av det allt för oklara rättsläget. Enligt SKL får en kommun där barnet inte är folkbokfört säga nej till barnomsorg för barn med växelvis boende på grund av de särskilda skälen i lagstiftningen, om det finns plats för dem vill säga. Men, vem har då betalningsansvaret om den folkbokföringskommunen säger nej till att avtala/komma överens med den andra kommunen om barnomsorgsplats? I princip skulle en rättslig prövning kunna ge den icke folkbokföringskommunen hela betalningsansvaret på grund av lagen om att man bara får ta ut en maxtaxa i den folkbokförda kommunen och kan i så fall den andra kommunen ta ut en ny specifik avgift av föräldrarna och i så fall hur stor avgift då? Om detta är lagstiftningen väldigt otydlig och skulle behöva förtydligas.
Men, att i detta perspektiv inte som kommun våga börja ta ansvar för barnen med växelvis boende tills dess lagen återigen reviderats är inget annat än ansvarslöst och visar att man absolut INTE sätter barnperspektivet i centrum för de politiska besluten. Istället gömmer man huvudet i sanden likt strutsen som är rädd att se och inse verkligheten som den är. Vi i Kalmar kommun måste kunna hantera och lösa våra egna kommunala problem och i det här fallet verkar nu gällande lagstiftning kunna ge utrymme för kommunen att lösa de problem som gjort att Ada hamnat mellan det stelbenta byråkratiska regelverket och ovilliga systemtänkande politiker.
Jag drev frågan på senaste fullmäktigemötet, men möttes enbart av socialistisk ideologi som sätter makten främst och låter individerna anpassa sig till system och byråkratiska regelverk. Jag å min sida sätter individerna främst och försöker förmå systemet och byråkratin att anpassas efter individerna. Tackar Gud för möjligheten att kunna reservera mig mot dåraktiga beslut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar