En människas liv är svårt att värdera och kanske är det så pass mycket värt att det är ovärderligt. Men att värdera en människa kollektivt känns bara för mycket av den hemska folkhemspolitiska syn på människor som skapades efter andra världskriget. Människor är inte kollektivister, människor är individualister. Det handlar i grund och botten på vilken människosyn man har, om man tycker att människor är oförnuftiga, irrationella varelser som behöver styras och som inte behöver och inte kan göra sin val rationellt, eller anser man att människor faktiskt kan ta ansvar för sina beslut och att man faktiskt är rationell och förnuftig i sina val utifrån sina egna förutsättningar? Ja, folkhemsförsvararna och socialisterna vet vi ju var dom står i frågan - staten framför individen. Jag är av motsatt uppfattning - individen framför staten.
Att man med en human människosyn kan värdesätta två, kanske tre och fyra liv till samma värde som ett enda är mycket märkligt. Det är som att ge signalen att "döda två och betala för ett". Hur illa är det då ställt med människosynen i det svenska rättssystemet?
Naturligtvis borde man värdera varje liv för sig och straffas för varje liv man tar. Likadant är det med skadestånden, dessa behöver uppvärderas. 100 000 kronors skadestånd för livet hos två små barn är både fegt och alldeles för lågt. Skadestånden i allmänhet borde vara mycket högre än idag. Kort sagt: det ska kosta att kränka, skada, döda eller på annat sätt begrå brott och det ska kosta så mycket att det ska under lång tid ska kännas. Det gäller att slå mot brottslingar där det känns mest och för det mesta handlar det om ekonomi och frihet, så därför borde skadestånd vara skyhöga och straffen betydligt hårdare och längre än idagens tramsiga justitiesystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar