Nytt möte, nya reservationer...

I början av mitt uppdrag som vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden lyckades jag förändra synen på planbestämmelser där det ingick bestämmelser om färgen på takteglet. I sin förlängning lyckades jag även få en ny syn på takmaterialet i övrigt och sådana bestämmelser finns nu inte längre kvar i planbestämmelserna. Det finns i och för sig andra saker som man kan ifrågasätta vad gäller bestämmelser om en viss typ av häck eller en viss typ av träd rörande privata småhustomter... Denna gång fanns takmaterial och färg på taktegel istället med i planbeskrivningen som en rekommendation. Denna gång valde s, v och mp att vidhålla att sådana rekommendationer ska finnas i planbeskrivningar, även om de inte är tvingande att följas. Vi i alliansen hade en annan åsikt, att lydelsen skulle strykas helt ur beskrivningarna. Eftersom det är s, v och mp som styr fick det bli en reservation från vår sida.

Ett annat ärende handlade om bygglov för en mur. I det här fallet hade grannarna inget att erinra mot murens uppförande och det finns inte heller något förbud mot uppförande av murar, eller plank för den delen, i planen för området. Detta gör det självklart för mig att också ge bygglov för uppförande av en mur. Att hypotetiskt anta att om denna fastighet får uppföra en mur så ska alla andra också göra det och sedan skapa ett s.k "gate community" är ganska flyktiga påståenden och bör inte ligga till grund för ett sådant här beslutsfattande. Områdets karaktär medger dessutom bygge av murar i olika variationer. Idag finns det även plank som slagits upp i området. Det var tydligen lättare att svälja för en trångsynt majoritet... Även här lade jag en reservation.

Ett annat ärende resulterade i att både majoriteten och alliansen yrkade på bifall av en bygglovsansökan. Händer faktiskt lite då och då...

Inga besked

Precis kommit hem från kommunfullmäktige. Jag ställde en fråga till kommunstyrelsens ordförande Johan Persson om Olgas Kiosk. Från Mr Persson kom inga besked huruvida Olgas Kiosk får förlängt arrendeavtal med kommunen eller inte. Det kom heller inga besked om huruvida kringliggande markreservationer kommer att få konsekvenser för Olgas Kiosk. Inga besked är något att räkna med för små företagare i Kalmar kommun, för får kommunen för sig att marken där ett litet företag ligger ska användas till andra större företag så får man nog som småföretagare ta mössan i hand, bocka och tacka för sig. Var beredda på det alla småföretagare i Kalmar...

Jaha, då har man varit hemma i Sverige och Kalmar i 24 timmar och redan trött på vädret. I Paris satt man på uteserveringar, drack vin, njöt av atmosfären och de 13-15 plusgrader som slog emot en som en vägg när man landade och klev ut i den parisiska luften. Något som slog mig var att det var så himla rent och snyggt på gatorna. Inte ett kolapapper, inte en burk, inte en snus att kliva i. Jag förstod varför när jag såg en stor tankbil med en person som gick bredvid och sprutade bort allt som eventuellt låg på trottoaren ner på vägen och rinnande ned i avloppet försvann allt som eventuellt låg där. Det fanns soptunnor precis överallt, vilka också tömdes två gånger per dygn. Sopmaskiner körde varje morgon gata upp och gata ner för att sopa upp allt grus och smuts. Plötsligt gick det upp för mig att vi i Sverige är väldigt skitiga av oss. Sällan man ser en soptunna och definitivt inga sopmaskiner eller någon som spolade trottoarerna... Här i Kalmar kliver man i hundbajs och snus som ligger över hela stan. Papper, burkar och annat blåser omkring överallt och grus ligger på gatan året om, för man vet ju aldrig när det blir lite halt:) Parisarna har blivit väldigt trevliga och hjälpsamma mot turister. Kulturen flödar som om den är på väg att koka över, men klarar sig precis på gränsen till att bli för mycket. Jag förstod med ens att man kan bygga ett ganska bra samhälle på tre saker; kultur, fria och icke-styrda etableringar och billigt bröd, för bröd och kakor var enormt billigt. Allt annat hade precis samma priser som att turista i stockholm eller Köpenhamn. Paris är en stad jag definitivt skulle kunna bo och leva i.

Skadeståndspraxis dags att ändra

En människas liv är svårt att värdera och kanske är det så pass mycket värt att det är ovärderligt. Men att värdera en människa kollektivt känns bara för mycket av den hemska folkhemspolitiska syn på människor som skapades efter andra världskriget. Människor är inte kollektivister, människor är individualister. Det handlar i grund och botten på vilken människosyn man har, om man tycker att människor är oförnuftiga, irrationella varelser som behöver styras och som inte behöver och inte kan göra sin val rationellt, eller anser man att människor faktiskt kan ta ansvar för sina beslut och att man faktiskt är rationell och förnuftig i sina val utifrån sina egna förutsättningar? Ja, folkhemsförsvararna och socialisterna vet vi ju var dom står i frågan - staten framför individen. Jag är av motsatt uppfattning - individen framför staten.

Att man med en human människosyn kan värdesätta två, kanske tre och fyra liv till samma värde som ett enda är mycket märkligt. Det är som att ge signalen att "döda två och betala för ett". Hur illa är det då ställt med människosynen i det svenska rättssystemet?

Naturligtvis borde man värdera varje liv för sig och straffas för varje liv man tar. Likadant är det med skadestånden, dessa behöver uppvärderas. 100 000 kronors skadestånd för livet hos två små barn är både fegt och alldeles för lågt. Skadestånden i allmänhet borde vara mycket högre än idag. Kort sagt: det ska kosta att kränka, skada, döda eller på annat sätt begrå brott och det ska kosta så mycket att det ska under lång tid ska kännas. Det gäller att slå mot brottslingar där det känns mest och för det mesta handlar det om ekonomi och frihet, så därför borde skadestånd vara skyhöga och straffen betydligt hårdare och längre än idagens tramsiga justitiesystem.

Paris väntar...

Nu bär det snart iväg till Paris. I morgon är det onsdag och vi drar till Malmö där vi övernattar och bygger upp partystämningen innan vi på torsdag morgon flyger till Paris där partyt fortsätter;) Mjau, det kommer att bli så otroligt skönt att få komma iväg från vardagen i lilla Kalmar för några dygn. Lite shopping, lite sevärdheter, lite vin och en smak av det franska köket ska nog göra susen för en fortsatt arbetsam och pappaledig vinter och vår... Fast, det känns väldigt tungt att åka ifrån sin lille son för första gången. Det är väl det som ligger och gnager just nu, men jag tror det här kan bli nyttigt och att man verkligen försöker släppa tankarna och inse att man befinner sig så pass långt bort att man inte bara kan vända om och åka tillbaka när känslorna blir lite översvämmade. Att lille Sixtens farfar och styvfarmor ska komma från Växjö för att bo och ta hand om honom och hunden Viggo ska nog gå bra, inget tvivel där. Men, ändå så tjuvtjockt... Ja, det är väl så det är och är det så, så är det så och ska nog vara så... Får se om jag lyckas lägga in en liten blogg från Paris om någon dag eller så...

Interpellerande

Efter lördagens tidningsartikel om Olgas Kiosk i Kalmar kände jag mig överväldigad nog att skriva en interpellation i ärendet. Det är märkligt att ett bygglovärende kan resultera i en sådan konstig debatt om markreservationer som inte i sig handlar om den mark där det idag står ett gatukök som ägs av en småföretagare som är villig att satsa på att utöka sin verksamhet. Markreservationerna för angränsande mark har använts som argument att inte bevilja bygglov för en utbyggnad och utökning av gatukökets verksamhet eftersom den då inte skulle passa in i den vision som kan finnas för området i framtiden. Ett annat argument har varit att nu gällande detaljplan från 1947 (som snart kommer att ändras) inte tillåter en sådan verksamhet på platsen, en verksamhet som funnits där den idag ligger i snart 15 år. En del har påtalat att det är olyckligt att det över huvudtaget ligger en kiosk där när planen inte tillåter det. Jag vill nog vända på resonemanget och påtala att det är djupt olyckligt att detaljplanen inte ändrades när man från början tillät ett gatukök på platsen och detta egentligen borde har gjorts. Ytterligare ett argument har varit att arrendeavtalet för gatuköket går ut 2012 och kommunen har inte för avsikt att förnya det. Ett märkligt argument eftersom det inte är ett öppet och aktuellt ärende som står inför beslut. Ingen vet hur man kommer att ställa sig om tre år och om kommunen, mot förmodan, inte förnyar arrendeavtalet ser jag det som ett bevis för en mycket skral småföretagarpolitik och en signal till övriga småföretag att de ska se upp att starta några rörelser i Kalmar... Hur eller hur kräver debatten ett antal svar från kommunstyrelsens ordförande Johan Persson och dessa svar hoppas jag ska räta ut en del frågetecken. Interpellationen jag skrivit finns att läsa på www.kalmar.moderat.se/lovgren

Hyreshöjningar

Jag läste i tidningen för inte så länge sedan om Kalmarhem som genomför den tredje största hyreshöjningen i landet. Kalmarhem är ett bostadsföretag, kommunalt, som har dragits med stora ekonomiska problem under lång tid och när det uppdagades att ekonomin var långt sämre än vad prognoser och bokslut ständigt visade, mycket på grund av felkonteringar i bokföringen, blev läget så allvarligt att ett vanligt privat företag förmodligen skulle gått i konkurs. Men, kommunala bolag kan som bekant leva på mer skattepengar när kistan blir tom. I en tidningsartikel fick jag möjlighet att kommentera det prekära läget och jag sa då att jag är bekymrad över att det nu kan finnas risk för att hyrorna kommer drastiskt att få höjas. Jag fick mycket kritik för dessa uttalanden och kritikerna menade att jag istället skulle sagt att Kalmarhem bör omvandla fler hyresrätter till bostadsrätter. Visst, det hade jag väl då kunnat säga om jag faktiskt tyckte så, men faktum är att det råder ett tryck efter hyreslägenheter och fria villatomter i attraktiva lägen. Radhus, parhus och bostadsrätter råder det ingen större efterfrågan på, så man undrar ju lite varför man ska skrika efter en problemlösning som förmodligen kommer att leda till ett nytt problem?! Jag sträcker mig i dagsläget till att konstatera att jag fick rätt i min analys som gav upphov till den oro jag i artikeln gav uttryck för...

Jag har nyss hållit en utbildning för moderaterna i Emmaboda/Nybro och det blev världigt lyckat. Det är kul att få den bekräftelse det innebär när man gör något som man själv och andra tycker är bra. Jag är nöjd med min föreläsning och de övningar som följde. Det flöt på utan några som helst problem. Det blev definitivt lika lyckat som förra utbildningen jag höll med samma grupp. Jag har redan fått förfrågningar om att komma tillbaka en tredje gång för att gå djupare i tal- och debattekniken och jag är övertygad om att det kommer att bli precis lika bra som de två andra gångerna, om inte bättre...