Nu är man pappaledig och matar just nu Sixten, snart 7 månader lite gröt. Det här med pappledighet är verkligen underskattat. Det känns som om man fått tid att landa på jorden, pladask mitt i verkligheten på ett sätt som jag tror är enormt nyttigt för sin egen skull. Man uppdaterar sina perspektiv på familjen och livet och politiken. Man börjar liksom reflektera över saker och ting på ett annat sätt och börjar att upptäcka nya saker med sig själv och sin omgivning. Jag har nog enbart positiva saker att säga om att vara pappaledig. Fler, om inte alla, pappor borde stanna hemma med barnen, åtminstonde några månader eller ett halvår. Själv är jag nu pappaledig sedan årsskiftet fram till den 12 juni och det är en tid jag kommer att ta vara på, på många sätt.