(s) bostadspolitik - man tar sig för pannan!

Vänstermajoriteten i Kalmar kommun är snabba med att slå sig själva för bröstet för allt de gjort och inget av det kan omöjligen vara dålig politik. Detta resonemang leder rakt ned i papperskorgen, liksom deras satsning för att öka bostadsbyggandet i Kalmar.

Johan Persson (s) hänger upp hela sin bostadspolitik på beslutet om att fördubbla antalet detaljplaner från 20 till 40. Det är ingen högoddsare att detta beslut inte kommer att uppfyllas. Dessutom hade Kalmar en god planberedskap redan innan detta beslut togs av de rödgröna i fullmäktige. De planer som var i rullning och de som blev färdiga förra året handlar om nära nog ett par tusen bostäder kanske fler, vilket Johan Persson verkar ha blundat för. Problemet är istället att många av de byggprojekt som skulle genererat alla dessa bostäder har lagts på is av exploatören, förmodligen på grund av den ekonomiska kris vi fortfarande känner svallvågorna av. Tittar man på hur många detaljplaner som vunnit laga kraft eller är färdigbehandlade är det 5 styck. Det är långt ifrån de 40 planer Johan Persson utlovar. Till saken hör också att de 5 miljoner de rödgröna satsar på detta löfte är långt ifrån tillräckliga. Enligt den behovsanalys vi gjorde i samhällsbyggnadsnämnden behövdes runt 18 nya tjänster till en kostnad av ca 12 miljoner kronor. De 5 miljonerna som de rödgröna satsat visade sig, med lite organisatoriska lösningar, räcka till 9 tjänster, hälften av vad behovsanalysen visade. Det betyder att en stor och krävande arbetsbelastning läggs på befintlig personal att klara detta.

Nu ska kommunen beställa detaljplaner av sig själva i ett försök att nå upp till det rödgröna löftet. Sedan ska dessa planer säljas till en exploatör. I denna röra verkar Johan Persson glömt att detaljplaner är en färskvara och som alltid måste uppstå i djup och intensiv dialog med exploatören och med medborgarna. Risken är stor att när den färdiga detaljplanen säljs kommer exploatören vilja göra förändringar och anpassa den till sina egna förutsättningar och tankar, vilket gör att stort arbete får läggas på att göra ändringar i den, vilket kan komma att kräva nya demokratiska processer och nya politiska beslut. Många skulle kalla det dubbelarbete, som också kostar pengar. För mig som vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden kan jag tycka att detta inte är en optimal lösning på bostadsbristen i Kalmar kommun.

Problemen är många, men det stora är de allt för höga byggkostnaderna, som i sin tur gör boendet dyrare, speciellt för ungdomar. Några förslag som skulle kunna göra bostadsproduktionen billigare skulle kunna vara att utlysa tävlingar bland byggbolagen om yteffektivitet, prislapp på boendekostnaden, materialval, ekologiskt och hållbart boende samt flexibla lösningar som skapar möjligheter och flexibilitet för studenter och ungdomar, barnfamiljer och äldre att bo i samma boende. Man skulle också kunna aktivt markanvisa många små markbitar och på så sätt styra från större till mindre byggherrar, vilket skulle öka konkurrensen, pressa byggkostnader och öka mångfalden i bostadsproduktionen. Jag tror också att man behöver tänka visionärt och innovativt kring både nuet och framtiden. Vi måste till exempel våga omvandla hyresrätter till både bostadsrätter och ägarlägenheter om de boende själva vill det, eller varför inte introducera helt andra bostadstyper som hyrborätter och stadsradhus? Dessutom är regeringens politik viktig med hyresgarantier för ungdomar, kreditgarantierna till byggföretagen för nyproduktion under byggtiden och stabila statsfinanser som ger lägre räntor och ökad investeringsvilja som också påverkar möjligheterna att bygga nytt.

Det viktiga är att vi i högre grad måste tillmötesgå hur människor själva vill bo och se till att vara än mer flexibla och tillmötesgående i detta arbete. Ingen som flyttar hit ska behöva vänta någon längre tid på att få det boende man önskar, gammal som ung.

Socialen i Emmaboda är trångsynta!

Socialförvaltningen måste visa lite mer ödmjukhet och flexibilitet i sin färd genom lagar och regelverk. Det är människor det handlar om och det är barn som kommer i kläm. Läste i tidningen om en fyra barnsmamma i Emmaboda som inte träffat sina barn på 6 månader eftersom de bor hos pappan i norrland. Hon har umgängesrätt varje lov samt 4 veckor på sommaren och tingsrätten har bestämt att föräldrarna ska hämta och lämna halvvägs, vilket blev Södertälje.

När denna mamma var arbetslös utan A-kassa betalade socialen umgängesresorna. Nu har mamman tagit tag i sin situation och försöker skapa ett bättre liv för sig och sina barn genom att studera och på så vis hoppas kunna få ett jobb och ett nytt liv. På grund av att hon nu studerar får hon inte längre hjälp från socialen varken med umgängesresor eller med att kunna leva under sommaren då inga studiemedel utbetalas. Socialen säger till denna mamma att hon skulle ha sparat varje månad ur studiemedlet på 8600 kr för att ha råd till hyra, mat och umgängesresorna ToR Emmaboda-Södertälje.

En termin är på ca 4 månader och skulle man spara 2000 kronor varje månad skulle det bli 8000 per termin. Två terminer blir 16000 kr. En student är utan studiemedel i 2 månader under sommaren och 16000 utslaget på dessa blir 8000 kr. Sparar man sedan 2000 kr varje månad av dessa blir det 4000 kr. En tågresa kostar för en student samt 4 barn med SJ Emmaboda-Södertälje skulle man kanske säkert, med nöd och näppe, klara på 4000 kr. MEN, detta skulle innebära att mamman ska klara sig på 6000 kr per månad med kåravgift, studieböcker, kopieringar, ev bussresor, hyra, mat, tv-avgift, telefon och Internet samt ev. en dator. PLUS aktiviteter, mat, bussresor och dyl. med barnen när dom är på besök. Hur i helsicke har egentligen socialförvaltningen tänkt här?!

Socialförvaltningens agerande är dessutom ytterst tveksamt gentemot barnkonventionens artiklar 2,3,5,6,9,16,18,26 och 27. Socialen i Emmaboda borde sluta vara paragrafryttare och försöka se människor och barn bakom sina tolkningar av lagar och regelverk och bli mer flexibla i sitt sätt att möta barn och vuxna.

Betygen

Det är ju glädjande att se att de rödgröna vänsterpartierna nu backat från sin strikta hållning vad gäller betygen. De föreslår nu betyg från årskurs 7. Det anmärkningsvärda är att de tidigare kritiserade Alliansregeringen för att vilja införa betyg från årskurs 6 och nu själva lägger ett nästintill identiskt förslag. Man kan se det som att man kritiserar grannen för att ha köpt en viss ny bil och sedan går och köper en precis lika dan fast i en annan färg. Det som känns smutsigt i det rödgröna förslaget är att vänsterpartiet precis efter deras gemensamma rödgröna presskonferens går ut och säger att de inte vill ha betyg över huvudtaget. Vad ger det för trovärdighet till hela den rödgröna skolpolitiken? Nada, säger jag...

Sahlin (s) har givit upp kampen mot Reinfeldt (m)

Mona Sahlin har nu sagt nej till den största och viktigaste valdebatten innan valet. Det handlar om en debatt mot moderaternas Fredrik Reinfeldt dagen före valet som nu Sahlin tackat nej till pågrund av, som hon påstår, har andra viktigare valarrangemang den dagen. Antingen har hon helt förlorat förstånd och förnuft eller så har hon valt helt fel strateger omkring sig. Faktum, hur eller hur, är att signalen är tydlig: socialdemokraterna har givit upp kampen om ett regeringsskifte och Mona Sahlin har definitivt givit upp kampen om att bli statsminister.