Följ mig i politiken!

tisdag 25 november 2008

Inflation i kommunala medlemskap

Efter en arbetsdag på 10 timmar är det faktiskt ganska skönt att sätta sig ned och andas ut och skriva av sig på sin blogg. Jag trodde aldrig att jag skulle vänja mig så här snabbt vid att blogga, men än händer mirakel... Jag hade kommunstyrelsemöte idag. Inte speciellt mycket att orda om, mer än ett ärende om att den politiska majoriteten vill att Kalmar kommun blir medlemmar i den Europeiska koalitionen av städer mot rasism och främlingsfientlighet. Ja, det verkar ju ganska vettigt kan man ju tycka av första anblicken. Det står i handlingarna att det kommer att kosta 5 000 kronor och det är ju en piss i Nilen för en kommun av Kalmars storlek. Men, sedan kommer en skrivelse som säger, citat "I dagsläget är det svårt att överblicka vilka resurser, såväl personella som ekonomiska ett medlemskap innebär.../... Arbetsinsatserna omfattar dels att vidareutveckla och implementera vissa områden av tiopunktsplanen på hemmaplan.../... dels att åta sig värdskapet för framtida expertmöten eller konferenser för koalitionen." Efter en sådan här skrivning vet man att det kommer att kosta betydligt mer än de 5 000 kronor som Johan Persson (kommunstyrelsens ordförande) och Birgitta Elfström (båda sossar) försöker undgå att redovisa. Dessutom tycker jag det verkar gå lite inflation i att kommunen ska bli medlemmar i allehanda föreningar och organisationer och varje gång kostar det en summa pengar. Många bäckar små... speciellt när kommunens ekonomi är så ansträngd som den är... Jag är helt övertygad om att kommunen och vi politiker och medborgare kan arbeta mot rasismen på Kalmars gator och torg på ett bra och strategiskt sätt utan att behöva bli medlem i någon särskild organisation. Kampen mot rasismen får aldrig dö ut, precis som kampen för demokratin alltid måste hållas levande. Ett medlemskap kommer inte att få bort rasismen eller göra att kommunen kan göra mer än vad kommunen skulle kunna göra utan medlemskap. Det är bättre att lägga de pengarna direkt på konkreta insatser som kan ge verklig effekt och verkligt resultat. I många fall handlar det om att göra kommunala satsningar på en bättre fungerande välfärd och en bättre samhällsbyggnadsutveckling som ökar tryggheten, den sociala närvaron och ger utrymme för lek och rekreation. Arbetet mot rasismen kan inte vara upphängt kring ett sådant här medlemskap utan måste kunna fungera och intensifieras ändå. Jag tror vi klarar det utan medlemskap i denna organisation och därför reserverade jag mig till förmån för ett avslag. Det som är oroväckande är när Birgitta Elfström (s), kommunalråd, under debatten säger att den borgerliga alliansen målar upp en bild av att rasismen inte är ett problem och att vi inte tar problemet på allvar. I samma anförande säger hon att regeringens politik leder till utanförskap, vilket leder till rädlsa och främlingsfientlighet. Egentligen säger hon i förenklade ordalag att regeringens politik leder till ökad rasism. Detta är en retorik som inte bara är helt felaktig utan även fullkomligt oseriös och långt under bältet. Snacka om sandlåda... Jag, som moderat, kan bara säga att vårt parti hade ungdomar (muffare) som deltog i manifestationen mot kristallnatten och hamnade i Kalmars egna kristallnatt när nynazister stormade in i fackeltåget och började sparka och slå medborgare som ville manifestera mot och minnas den onda kristallnatten som var startskottet på förföljelsen av judar under andra världskriget. Detta har naturligtvis återigen aktualiserat debatten och kampen mot rasismen, men medlemskapet som ärendet handlade om kommer inte att lösa problemen. Kampen kan gå vidare ändå. Inte nog med att man som allianspolitiker ska oroa sig för rasistiska och vårldsamma mörka totalitära krafter som tar varje tillfälle i akt att förstöra det demokratiska samhället utan man måste nu också oroa sig för oseriösa politiker som vill beskylla meningsmotståndare för att gå i rasisternas ledband. Detta är naturligtvis bara att beklaga och hoppas på retorisk bättring...

söndag 23 november 2008

Stjärnor & planeter 2

Så var det dags för socialdemokraterna även i Kalmar att öppna dörren för en höjd kommunalskatt. Jaha, varför då undrar nog många. Lågkonjunktur, säger kommunstyrelsens ordförande Johan Persson. Jaha, men det visste man ju redan vid den här tiden förra året och förresten vet ju alla att förr eller senare kommer det en ny lågkonjunktur, för det gör det ju alltid, säger nog många. Ja, men nu är det ju fritt fall för ekonomin och den dumma regeringen är ju inte snäll och ger oss inte allt vad vi vill ha, säger Johan P. Hmmm.... Om jag inte minns fel var det en valrörelse 2006 och om jag inte minns fel så lovade socialdemokraterna genomföra en idrottsatsning på 150 miljoner kronor och lovade Kalmar FF en splirrans ny arena. Valet skedde i en period av mycket stark högkonjunktur, tider då man normalt ska spara på sig i ladorna för att kunna använda när tiderna är kärva, som exempelvis vid denna lågkonjunktur man visste skulle komma. Inte nog med detta, under valrörelsen stoltserade Johan Persson och hans socialdemokrater med en mängd andra satsningar och reformer för miljontals kronor samtidigt som ekonomin redan då var mycket pressad. När tiden gick efter valet så var Johan och hans gelikar tvingade att backa på en rad vallöften och senarelägga andra just på grund av att kommunens ekonomi var så usel i den mycket starka högkonjunkturen (hur det egentligen är möjligt). Han ropade på hjälp och fick faktiskt med sig samtliga partier i fullmäktige på något han kallade budget i balans med ett generellt besparingskrav på 2 procent för samtliga verksamheter, ytterligare minskade ramar för en mängd förvaltningar och vissa framskjutna investeringar (läs: vallöften). Dealen med alliansen var att de skulle vara delaktiga genom hela processen, vilket inte verkar ha skett. Nu när då högkonjunkturen är borta och lågkonjunkturen är här visar det sig att ekonomin har blivit än sämre (ganska väntat - inte särskilt konstigt egentligen) och då kommer ropen på hjälp igen och är det ingen som lyssnar så höjer han bara skatten. Fast, det gör han nog ändå, hur eller hur... Frågan är vilken hjälp han kan förvänta sig? Kanske borde han och hans vänstermajoritet själva få ta ansvar för de vallöften han nu av ekonomiska skäl inte kan genomföra och kanske borde hans majoritet själva ta ansvar för de ogenomtänkta reformer och den politik som lett till denna kommunekonomiska missär?.. Undrar egentligen hur långt och tufft han vågar gå i nödvändiga prioriteringar av verksamheterna? Det finns många möjliga besparingar, men vågar han och kan han ta ansvaret? Ett exempel är att man slår ihop samhällsbyggnad och gata-park med mark och exploatering samt socialnämnden med omsorgsnämnden och att man flyttar över hela kultur- och fritidsnämndens ansvar till berörda nämnder och kommunstyrelsen. Ett annat exempel är att se över och starkt prioriterar i den verksamhet som finns utöver kärnverksamheterna och den verksamhet som driver utvecklingen av kommunen framåt. Det går säkert göra många prioriteringar här. Ett sista exempel är att se över vilka verksamheter man kan lägga ut på entreprenad. Är Johan Persson & Co mogna att ta ett sådant tufft övergripande ansvar för att vända skutan på rätt köl? Nä, jag tror faktiskt inte det...

Stjärnor & planeter

Gick igenom gårdagens lokalblaskor och fastnade vid en artikel om att Kalmars nya konstmuseum stoppar en utställning av Lars Vilks. I fjol gjorde han teckningar av muhammed som en rondellhund, vilket gjorde honom världskänd och enormt omtalad. Eftersom det verkar vara så himla tabu med att driva med Muhammed resulterade hans teckningar i en ganska stor debatt om kulturell och religiös frihet kontra yttrandefriheten. Att Kalmar konstmuseum nu stoppar hans retrospektiva utställning (som förmodligen inte har någon Muhammedhund med) visar nog på att den debatten fortsätter än idag. Tydligen finns det vissa som anser att det ska finnas gränser för konst och att yttrandefriheten genom konsten ska begränsas. Det är en ganska absurd debatt eftersom yttrandefriheten är grundlagskyddad och att vi även har en grundlagsskyddad religionsfrihet OCH att konsten de facto alltid måste stå fri eftersom den är en del av yttrandefriheten. Själv tycker jag det skulle varit intressant att få se den bredd av Lars Vilks konstnärskap som han faktiskt har och nu väljer styrelsen för Kalmar konstmuseum att underskatta Vilks som erkänd konstnär, vilket bara är att beklaga. Snacka om att låta stjärnor och planeter förblinda verkligheten... Kanske borde styrelsen bytas ut?

lördag 22 november 2008

Jaha...

Jaha, då var man ute i den populära atmosfären... Ganska underligt det här med att blogga. Som politiker känner man pressen att ge sig ut i bloggosfären utan att egentligen vara säker på vad det är man ger sig in i. Bloggen måste ju uppdateras ganska ofta och med min lilla tid över till sånt här blir det spännande att se hur det ska gå. Personligen känns det här med blogg som att det är en lite modenyck som egentligen inte blir särskilt långvarig och som kanske inte om några år kommer att få den betydelse som den var menad att få från början. Ja, ja jag tror jag vet vad ni tänker... inskränkt, utvecklingsfientlig, gammal... Nä, jag är faktiskt allt annat än det, men när det kommer till att blogga känner jag en viss skeptisism. Frågan är hur personlig jag kommer att bli, hur engagerad jag kommer att bli och vilken betydelse den kommer att få för mig. Just nu känns det i alla fall som att den är ett "det" utanför mitt liv som jag kommer att komma och besöka ibland. Kommer "detet" att bli en del av mig, av mitt liv? Hmm... Tror faktiskt inte det... Men, välkomna till min blogg ändå...